Jag är en människa som ofta inte lägger märke till diverse "möjliga irritationsobjekt" när de väl dyker upp, men idag var en dag utöver det ordinära; här är scenariot. Jag och Pernylicious sitter i plugghörnet (what else liksom?) av stadsbiblioteket och har brett ut vår massiva hög av läxpapper över hela bordet. Från ingenstans kommer denna surgurka (bibliotikarie) och håller världens predikan om att biblioteket är en helig plats och att de har nolltolerans mot nedskräpning. Men hallå? Det är vårat skolarbete, ses det som skräp? Om något ska de vara stolta över det faktum att de får visiter av oss IB elever, då vi är mycket måna om att studera på de absolut bästa platser då vi behöver sinnesro för bästa möjliga absorbering av kunskap. Givetvis, som en van debatör (notera IB elev), ställer jag denna tant mot väggen (metafor) och yttrar föregående åsikter. Lite förnuft visade hon i alla fall då hon lämnade oss med ett fnys då hon förstått att mot en IB elev står ma ingen chans. Hah! är allt jag har att tillägga.

Är det bara jag eller har bibliotikarier alltid så utsökt smak i klädväg?